lördag 25 februari 2017

Tutankhamun och annat mumifierat


 




TIDSRESA

Tiden är ett spännande ämne som alltid dyker upp i mina tankar. Vad hände i går, förra året, hände något för 100 år sedan eller tanken hissnar. Vrid tiden bakåt 3000 år.  Jag besökte utställningen i Stockholms frihamn, benämnd, Tutankhamun graven och skatterna och intrycken från utställningen orsakade overload i hjärnan. Hade mycket väl kunna tänkt mig ett besök till och smälta in detaljer upplysningar.  Bara känslan att knacka hål i en vägg, tända stearinljuset och i dess flammande låga  mötas av blänket från guld i en orörd faraon grav.

Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten in real. 
Tutankhamuns grav är mindre än de övriga gravarna i Konungarnas dal och kan tyckas vara ett hastverk. Det är tydligt att man var oförberedd på faraons plötsliga död och nöjde sig med en nödlösning. Det som gör Tutankhamuns grav så unik är att det är den enda graven i Konungarnas dal som inte plundrats och är nästan helt intakt. Graven var  anspråkslös med dåtidens mått mätt, men för nutida människor var den otroligt praktfull när den hittades.




Sammanfattade fakta om upptäckten av Tutankhamuns grav:

  • Tutankhamun regerade som egyptisk kung (farao) i den 18:e dynastin (Nya riket) från 1332 till 1323 f.Kr.
  • Hans grav förblev oupptäckt i 3300 år.
  • I början av 1900-talet trodde en del vetenskapsmän att Konungarnas dal var helt utforskad.
  • Howard Carter,* 9 maj 1874 i Kensington; † 2 mars 1939 i London, var en brittisk arkeolog och egyptolog.
  • Lord Carnarvon var en ivrig hobbyegyptolog som finansierade Howard Carters utgrävningar i Konungarnas dal från 1914/1915.
  • Howard Carter upptäckte Tutankhamuns grav den 4 november 1922 efter många år av intensivt sökande.
  • Den 23 november anlände Lord Carnarvon och hans dotter Lady Evelyn till Luxor.
  • Den 24 november frilades hela trappan med de 16 stegen ner till gravingången.
  • Nästa dag kopierades och avlägsnades förseglingen. Därefter bröt man sig genom till gången som ledde neråt.
  • Den 26 november var den stora dagen för Howard Carter. När gången hade frigjorts gjorde man ett litet hål i den andra förseglade dörren. Utgrävarna stack in ett stearinljus och såg enligt Howard Carter ”underbara ting”.
  • Den 29 november öppnades graven officiellt. Det skedde i närvaro av generaldirektören för ”Fornfyndsförvaltningen”, Pierre Lacau, den egyptiska provinsguvernören Mohamed Bey Fahmy och reportern Arthur Merton från The Times, som skickade ett telegram till London som väckte stor uppmärksamhet.
  • Den 30 november 1922 rapporterade The Times från Luxor om ”århundradets mest sensationella upptäckt i Egypten”.
  • Den 3 december stängdes graven igen och förseglades tills vidare.
  • Lord Carnarvon avled strax efter detta, förmodligen av en bakteriesjukdom från ett myggstick. Vissa tidningar menar att en förbannelse som lagts över gravkammaren var det som ledde till Lord Carnarvons död.
  • Howard Carter dog sjutton år senare.
  • Det som gör Tutankhamuns grav så unik är det faktum att det är den enda graven i Konungarnas dal som inte plundrats.
  •  


  • En bild på utställningen från när de öppnade den mumifierade Faronen fick mig att minnas  mina unga år, mina föräldrar gick och la sig, bröderna var mindre så de sov redan.

     Jag hade bestämt mig för att jag skulle se på tysk gammal stumfilm. Nosferatu, Visst gjorde jag det men det satte spår för lång tid framöver. Jag satt kvar, blundade kollade och vi snackar ståpäls på armarna. Kunde säkert bryta av hårstråna om jag ville. Tysk stumfilm visste hur den skulle sätta skräckens klor i en liten Per. 

    Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (ty. "Nosferatu, en symfoni i skräck") är en tysk expressionistisk stumfilm från år 1922 av F. W. Murnau. Han ville filmatisera Bram Stokers Dracula, men hans studio lyckades inte få rättigheterna till historien. Murnau bestämde sig för att filma sin egen version och gjorde endast smärre ändringar i handlingen. Resultatet har många likheter med Stokers berättelse. Filmen var ursprungligen totalförbjuden i Sverige men har sedan dess visats på TV

    Självklart så helt i linje med hur jag levt mitt liv fortsatte jag nästa vecka med Mumien vaknar, blev det bättre. Inte en chans, vägrade flera veckor på raken att gå ner i källaren och hämta potatis mm åt mamma. Ljudet av ljusautomatiken som räknade ner, sen blev det svart det visste jag. Å då kom dom fram ur mörkret, mumien och alla andra. Eller hur…..


    Mumien vaknar (originaltitel: The Mummy) är en amerikansk skräckfilm från 1932, regisserad av Karl Freund, med Boris Karloff i rollen som mumien som av misstag väcks av en arkeologisk expedition. Filmen blev en stor succé vilket bidrog till att Universal producerade fyra andra mumie-filmer. Mumiens hämnd (1940), Mumiens grav (1942), Mumiens Ande (1944) och Mumiens förbannelse (1944). Dessa filmer följer dock inte handlingen från den första filmen utan handlar om en annan mumie vid namn Kharis.


    Den länge döda egyptiska prästen Imhotep (Boris Karloff) väcks till liv när en arkeologisk expedition under ledning av Sir Joseph Whemple (Arthur Byron) finner hans mumie. Trots varningar från Whemples vän Dr. Muller (Edward Van Sloan) läser Sir Josephs assistent Ralph Norton (Bramwell Fletcher) högt upp en uråldrig trollformel för att väcka de döda. Imhotep väcks till liv. Han tar med sig Thots magiska rullverk och letar i Kairo efter den reinkarnerade själen av kvinnan han älskade, prinsessan Ankh-es-en-amon.
    Imhotep söker tio år senare upp Sir Josephs son Frank (David Manners) och Professor Pearson (Leonard Mudie). Han verkar nu se ut som vilken modern egyptier som helst och ger de båda männen information om var de kan gräva efter Ankh-es-en-amons grav. Arkeologerna finner graven och lämnar över mumien och skatterna till ett museum i Kairo. Imhotep har nu bara ett fåtal steg kvar till att återförenas med sin älskade prinsessa.

    Annars då, Läget ? Vi smyger mot vår, bra så...

     


söndag 12 februari 2017

ToTig or Mig


Ung dam med ambition att lära sig den rätta blandningen av Acetylen och Syrgas. ( photo från nätet)


Tiga är guld 

Det är självklart att du måste ha en Tig-svets sa en god vän till mig för ett tag sedan när vi studerade en handbyggd cykelram. Finns inget annat om det ska bli bra, fortsatte min vän och pekade på magiska fogar som sammanfogade vevpartiet. Jag lyssnade och sa, men jag har ju min Mig och gassvetsen. MIG sprutan, fnyste min vän, den kan du skicka på soptippen. Där någonstans tog den diskussionen slut och vi fortsatte på ämnet Hilbornsprut eller Kompressor på en gasser i rätt stil.
Väl hemma satte jag igång mitt lilla forskningsprojekt med intensiva studier av Instagram, Facebook och övrig datorvärld. Fakta baserad på den researchen är att du måste vara utrustad med en Tig Svets för att resultatet ska bli bra. Kan aldrig stämma, tänkte jag och började leta i mitt arkiv (låter rätt bra, eller hur) som består av mängder av böcker, tidningar, urklipp och bilder.

Direkt från Motor Trend october 1951. Ett favoritfoto med Gil Ayala på huven. ( vänsterhänt ? ) (Felix Zelinka photo)
 Hur var det nu, hade alla tillgång till en Tig i början 50-talet eller ännu tidigare när det byggdes karosser av Coachbuilders över hela världen. De stora företagen jobbade med engelska hjul, och olika plåtformningsverktyg ner till säck, trämallar och skålar för att forma det de ville uppnå. Men sammanfogningen om den inte skedde med nitar var gassvetsen.
 Visste du hur du skulle hantera denna blandning av acetylen och oxygen så var det svetsen som gällde. Sen kunde det vara aluminium eller vanlig plåt som skulle sammanfogas. Gassvetsen användes även flitigt för att skära bort karossdelar som skulle byggas om eller tas bort. Detta tillsammans med en luftdriven mejsel gjorde att kunskap i hur du skulle hantera din gassvets var livsnödvändig för att få ihop det bygge som skulle färdigställas. Sen använde de flesta även gassvetsen för att fixa till det svetsade med ett lager tennspackel. Behärskade du inte gassvetsen så var det lätt att få till överhettade ytor som slog sig och tappade all form. Då var det banka och slå och sen på med spackel i mängder som krävdes för att få till det hela. Den kunnige höll rätt temperatur och behärskade även hammarsvetsmetoden där en fog bearbetades under hela svetsningen med hammare och mothåll. (studera någon som kan det, magiskt) En gas svetsad fog är mjuk och möjlig att bearbeta i samband med svetsning vilket är en stor fördel.
Tigen då, undrar du nu, har han tappat spåret? Inte alls, visst fanns det Tig svetsar, stora kylda apparater som ingen glad hemma fixare knappt visste att det fanns. I det senaste numret av Rodders Journal, nummer 69 (som kan vändas och läsas upp och ner, try it you´ll like it) är det en oerhört bra artikel om, Ron Covell (vet du inte vem det är, skämskudde på, eller läs på snabbt) och hans uppväxt, liv och karriär i plåtformarvärlden. Vi flyttar oss med tidsmaskinen till tidigt sextiotal i Kalifornien. Ron går fortfarande i skolan, köper en A-ford som han fixar till med enkla handverktyg. Han klarade inte av att laga plåten och anmäler sig till en kvällskurs på junior college. Där får han en termin med elsvets, efter det kommer gasen in och sist men inte minst får de lära sig att hantera en Tig för att sammanfoga plåt och aluminium.
Plats för personlig återblick här, jag gjorde precis samma sak tidigt sjuttiotal i Sverige.  Hade handlat på mig en upprostad Mustang och anmälde mig till en kvällskurs i svetsning. Självklart fick jag börja med ”pinnen”. Lyckades till slut övertyga läraren om att min framtid bestod i rätt blandning av acetylen och oxygen. Tyvärr hade de ingen Tig, och jag hade aldrig hört ordet heller så jag visste inte att jag missade något.
Åter till Ron, efter avklarad utbildning börjar han sin karriär med att bygga karosser till dragsters och sen till alla möjliga byggen. Det är här han åter får användning för sina kunskaper i gassvetsning då det mesta formas i aluminium. Det används även Tig men vi måste fortfarande tänka oss att det hela sker i professionell anda. Raceteam som betalar för att det snabbt och med hög kvalitet ska utföras med hög kvalitet.
 Tar vi oss till Sverige där ett tidigt sextiotal fick se ett växande byggintresse för customs och hot rods så var det tillgång på gassvets som gällde. Du var kung om du var den som fixade att forma plåt, böja elektrikerrör och få ihop det hela med den magiska lågan.
 I slutet av 70-talet, början av -80 så började det att snackas om en magisk svets, Mig eller Mag var namnet. Allt var förpackat i ett plåtchassie, du behövde ström och en skyddsgas. Bäst av allt var att allt var samlat i ett munstycke, tråd och värme på ett ställe frilade en hand som med lätthet kunde hålla det du skulle punkta fast.  Den värmde inte heller upp lika mycket och det blev lättare för oss glada amatörer att sätta ihop tunn plåt som vi format över ett rör eller den obligatoriska lyktstolpen. I myten ingick även att det inte skulle slå sig, men det gjorde det. Nu fick vi en svetsfog som var hård och den är inte formbar som en fog efter gassvetsning. Snart slutade alla att använda gasen och det såldes Mig svetsar i mängder. Som glad amatörbyggare var det inte ens i drömmen det var möjligt att finansiera en Tig, därför blev det MiG svetsen som gjorde sitt intåg i garage och verkstäder överallt. Men med ett växande intresse för att lära sig konsten att forma plåt som spred sig som en löpeld över världen började även intresset för att skaffa sig en Tig att öka och Kinesiska affärsmän förstod tidigt att koppla intresse till att få sälja mer. Det dök upp Tig svetsar med vettig prislapp för alla hobbybyggare och då spred sig direkt myten, ryktet att en Mig är värdelös. MiG spruta mm blev ett skälls ord. Nu tycker inte jag att det är riktigt rättvist att döma ut den så lätt. Den är fortfarande helt perfekt för att punkta, snabb fästa eller helt enkelt sy ihop några balkar.
 Alla seriösa krönikörer har en slutsats. Här är min denna gång. Som ni redan läst lärde jag mig tidigt på en kvällskurs att gas svetsa, och ett tag var jag riktigt duktig och fixade även att hårdlöda med ett skapligt resultat. När mer och mer vanliga plåtjobb dök upp i min hobbyshop på 80-talet blev det en Kemppi Mig som tog plats på golvet mest för att spara tid och att slippa risken att elda upp bilar i onödan. Efter det har jag mest använt gasen till att värma och ibland fylla i lite hål. Nu står det en Tig i garaget och väntar på att få komma igång. Utvärdering kommer. Så svaret på om du måste ha en Tig svets för att vara inne och tillräckligt cool får vänta. Det finns ju vissa likheter med att använda en Tig jämfört med gassvetsning, inbillar mig att jag har en hel del gratis redan med mina kunskaper i gasens värld. Återkommer i ämnet.
 Weld and Out.

George i vit T-shirt, ljusa byxor och sportiga sommarskor lägger sista fogen på skärmkanten. ( från den oändliga cyberrymden)